arnebollar .

Long time- no see

Hejsan hoppsan lilla blogg!

Det var längesedan sist och när det går lång tid så brukar det också hända en hel del. Denna gången har nog det största och vackraste man kan vara med om hänt; Jag har nämligen efter 39 veckor och 5 dagar som gravid fått en perfekt liten son tillsammans med min livskamrat A. Det var en efterlängtad graviditet som flöt på smidigt som bara den- inga direkta krämpor förrän de sista veckorna då jag var så vätskefylld att fötterna värkte. A fick köra omkring mig i bilen på vår semester och jag var inte särskilt aktiv.

Förlossningen var det häftigaste jag varit med om och det som kom efter var ju ganska LJUVLIGT! André skötte sig ypperligt under förlossningen och var världens stöd. Jag kände mig så trygg med honom och barnmorskan. Jag har aldrig direkt längtat efter egna barn som många andra tjejer i min närhet, men nu längtar jag helt plötsligt efter massor :-)

Lillkillen heter Ben och är världens snällaste. Jag njuter av mammalivet efter en ganska tuff vår på min arbetsplats. Jag hade kunnat vara föräldraledig för evigt (känns det som nu :-) ).

Bens storasystrar är välkomnade och stolta över sin lillebror- särskilt Vera som ligger nära honom hela nätterna. När han skriker kan Vera ibland hoppa upp till honom och lukta på honom (trots det måste tjuta i hennes öron!) precis som om hon vill trösta honom.

Ben ska få världens bästa uppväxt med ett kärleksfullt hem där det tillåts bus, felsteg och en massa kärlek. Vi ska göra allt i vår makt för att Ben ska växa upp till att bli en väluppfostrad pojke och som tillåts vara barn så länge han vill. Jag ska visa Ben hur älskad han är av mig och sin pappa idag och för alltid. Ben kommer aldrig få bära mina eller Andrés problem på sina axlar och ska skonas från de vuxnas bekymmer så länge vi kan. Kärlek är något som ska genomsyra hans uppväxt och vi kommer inte vara rädda för att visa detta för varandra.

Ben- för dig kommer vi göra allt efterlängtade pojke! Välkommen till världen <3