detta är egentligen ett glatt inlägg .

 
 
 
jag har ett "problem" med mig själv som jag tänkte dela med mig av & jag har inte en susning om vart det kommer ifrån eller vad det betyder .
 
jag har nämligen en förmåga att, när en okänd för mig, människa (oftast ung) avlidit pga sjukdom eller mord, söka igenom internet efter bilder på personen i fråga, leta efter personens facebook/blogg, forum där det beskrivs av vittnen hur det gick till (vid mord) & vem skurkarna (vid mord) är etc etc. 
 
när ni läser om ett mord/misshandel/tragiska slut efter sjukdomar, tänker många av er förmodligen på det ni just läst en stund, konstaterar att det är en orättvis värld och bläddrar vidare, kanske återkommer ni till fallet med en tanke eller två, kanske diskuterar ni det på lunchen med kollegor/vänner men jag, JAG tänker på detta i dagar, på nätterna, på jobbet, när jag tränar, när jag shoppar, när jag pratar med folk o.s.v .
 
VARFÖR BETER JAG MIG SÅ HÄR? 
jag har varken träffat människan och känner ingen som känner människan .
för något år sedan avled ett barn i en fruktansvärd sjukdom- då satt jag i timmar & läste hennes gripande berättelse i hennes blogg från dagen då hon kände sig konstig och gick till husläkaren till den dagen då hennes mamma skrev hennes sista inlägg . tårarna faller längs kinden och jag verkligen sörjer de här fallen . observera att detta är inget som påverkar mig negativt i den bemärkelsen- jag känner mig fortfarande glad och lycklig (så missförstå mig inte nu)- det är bara en onödig belastning att lägga så mycket tid på !
 
gissa hur glad A är av att diskutera gamla mord med mig? :-)


inspiration till texten ovan är den tragiska & fruktasnvärda händelsen som skedde på midsommardagen runt kl. 2.00 på natten. en ung kille från Veberöd misshandlades så illa att han miste livet efter några timmar i respirator, detta fallet har jag följt slaviskt sedan i lördags då jag läste om nyheten på internet . jag vet vem som gjorde det, hur det gick till och vilken fin människa brottsoffert var . total onödig information för mitt psyke att behandla men nu hoppas jag världen visar brottsofferts familj och vänner rättvisa och ger ett riktigt straff till de/dem som utförde detta fruktansvärda brott !
 

obs, jag skriver inte själv i några forum . så ni vet :)
 
 
 


2012-06-26 @ 22:12:17 Länk ett liv var det ja Kommentarer (0) T ()



Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS 2.0

Sök i bloggen