arnebollar .

min vän, mitt stöd, min trygghet och min hund under 2004/2005 har hastigt fått lämna denna jord . i söndags somnade Butch in med hjälp av avlivning då man upptäckt en tumör i magen som inte gick att operera på en så gammal vovve (11 år) .


det är med en stor klump i magen jag försöker inse att jag aldrig kommer få krama honom igen . . . ingen kommer någonsin förstå vad jag kände för den vovven . att åka som 19 åring till en främmande kontinent, att vara långt ifrån allt som heter trygghet inkluderat familj, släkt och pojkvän i 1 år var inte en dans på rosor för då lilla mig men jag fann snabbt Butch som min trygghet .

han hade dålig rykte när jag anlände- han var aggressiv, fick gå med munkorg, kunde ej gå fint i koppel (förutom med pappa Tom) och var lite småmullig . Butchie och jag fann varandra direkt- munkorgen åkte av, han fick busa utan koppel i snön, stå själv utanför affärerna, nådde en hälsosam vikt och var min allra allra bästa vän under året . jag kunde vara med honom utomhus i flera timmar- han följde med och solade & när jag ville upptäcka Bklyns kanske inte så trevliga områden var han ständigt och trofast vid min sida :-)


det är med stor saknad jag skriver- Vila i frid älsklade vovve <3