att vilja skriva av sig ibland
nu får alla ni week-läsare in här o kolla alla gamla inlägg för så mycket ni missat (not..hihi) . jag märker tydligt i min statistik att jag förlorar en del läsare på helgerna men antar de har bättre för sig för de kommer alltid tillbaka på måndag kväll. många tycker faktiskt det är rätt nördigt att ha en blogg men det tycker inte jag (oväntat va?) . jag kan tom tänka mig ha en blogg när jag en dag (?) blir gravid- liksom följa hela loppet- berätta hur det är osv...eller som hon som startade en blogg innan hon så hemskt gick bort av sin elakartade tumör. visst de bloggarna har ju en mening jämfört med min men känslan finns väl där för alla- att vilja skriva av sig ibland?
jag har alltid skrivit dagbok- kontinuerligt enda sedan jag lärde mig skriva och jag har alla dagböcker sparade- har blivit cirka en varje år med vissa undantag ibland och det är kul att i efterhand ta fram dagböckerna och se vilka problem som brydde mig då; när jag bodde i usa skrev jag otroligt mycket- särskilt eftersom jag kände mig så fruktansvärt ensam i början och skrev även mycket då jag skulle hem till sverige igen- dagböckerna har alltid fungerat som en sorts terapi för mig- det gör dock inte bloggen- här skriver jag inte ALLT- då skulle jag ju lämna ut mitt liv totalt och det vill jag inte.
många personer väljer att prata om sina problem högt och tydligt i små skvättar till alla de känner men jag väljer tyvärr (måste jag skriva) mina ämnen jag delar med mig- en del ämnen håller jag (som så många andra) djupt inne i mig och när det fylls över skriver jag i dagboken och lättar då mitt hjärta. på ngt konstigt vis känns det bättre. vet inte varför- det finns bara en vän i världen som har en dagboks power och det är en som fyllde 23 år igår. vi behöver inte prata på månader men när det väl är något TUNGT ÄMNE så vet hon exakt vad hon ska säga. det är märkligt det dära. men bara för det är så här älskar jag mina närmsta vänner och delar mer än gärna med mig av små saker som gör mig ledsen/irriterad/sur! att gå med allt inom sig skapar bara en barrär av ilska och bitterhet tror jag...att jag tjafsat med min käraste är inget jag håller inom mig för vem är bättre än tjejkompisarna som genast har olika smarta förslag och lösningar på det hela tramset? =0) ja trams skriver jag för att egentligen bråkar man väl inte då man är så här ung och inte bor ihop? det är mest trams men viktigt att få prata ändå- det med trams har jag lärt mig från min dagbok- när jag är 30+ kommer jag tycka mina gamla tjafs var just T R A M S! hehe! när jag var 14 hade jag världens problem men kan idag tycka att det finns värre problem än att min kompis köpte exakt samma tröja som mig =)
lite poetiskt inlägg va? kanske deppigt? eller? inte meningen i så fall; bara mysigt att ibland skriva rakt ut från hjärtat och inte tänka så mycket- kan jag skriva detta? kommer han/hon bli arg? kommer jag hamna i trubbel? ska jag radera det om...? etc etc ja ni bloggers fattar!
nu ska jag köra hem från a som sitter och spelar batman lego på sitt ps3....stor suck! hahahahaha! nåja tur han är en godbit ändå!
trevlig vecka alla NI!
det e inte bara vi tjejer som älskar finessen hos mac
- detta dock gammal bild!
säg inget till andré att jag hittade den i hans dator ;-)
2008-12-08 @ 15:06:53 Länk ett liv var det ja Kommentarer (6) T ()
